So much to say so little time

det har väl gått en vecka nu sedan jag uppdaterade sist. jag kan ju börja med way out west som så klart var helt fantastiskt. allt var fantastiskt! banden, folket, ölen, festen! allt! jag är sjukt nöjd med min gbg-helg. underbara håkan. ledsna henrik berggren som jag bara ville linda in i en snuttefilt, ge honom en napp och ta med hem. utomordentligt skitbra the national som jag i slutet stod helt ensam på väldigt långt fram. men det gjorde mig ingenting för jag var i himmelriket.

becca var ju jävligt rolig när vi kollade på lightspeed champion tidigt på fredagen.
jag: fan vad coolt att han har en stor jävla pälsmössa på sig!
becca: har han? jag trodde han hade stort blont hår bara.
jag: becca, han är neger.

alltihop var bara hur bra som helst. top notch med andra ord.

jahopp. och nu händer det plötsligt en massa saker i mitt liv. i helgen ska morsan och jag ha en tillställning hemma i trädgården. en så kallad 60års fest. alltså hon blir, på dagen, 40 år gammal. och jag har ju som bekant fyllt systemetåldern för några veckor sedan. så på lördag ska vi fira detta tillsammansm med några utvalada vänner och hela tjocka släkten. det blir mycket mat och dricka. och en massa roligt sköj! det ser jag fram emot.

sen på söndag drar jag upp till sthlm. ska umgås med faster och barn, kusin in other words. och sen på tisdag drar jag vidare över atlanten till los angeles. jag längtar ihjäl mig efter tim och alla de andra kömpisar som jag lyckats skaffa mig! fan vad kul och gott och varmt det ska bli.

nu måste jag jobba. det ringer visserligen inte så mycket. men här går det ju inte att sitta hela dagen.

woopii yey yey! hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0