Om hud
jaha ja. då har jag bättrat på min bränna lite och förkortatt min huds livslängd med några minuter säkert. men gött var det. varmt och skönt. antagligen inte värt hudcancer om ni frågar mig. men jag smööööööörjer faktiskt in mig. inte hela mig. men mina farozoner. som jag anser endast är min lilleskit-fast-ganska-stor-egentligen-leverfläck-på-magen. den växer. som en egen liten person växer den och frodas där. fast nu har den inte ändrat sig på något år. innan dess bytte den skepnad lite då och då. formade om sig. men jag är för rädd och töntig för att ta bort den. för att få bedövningsprutan inkörd i mig. pain övervinner pleasure kan man säga. bentham den jäveln. i min hjärna är det tydligen mer värt att inte ha ont i en halv sekund när bedövningsprutan gör sitt än att få någon typ av hudsjukdom. jag fattar inte hur den tänker.
till solariesaken hör att jag glömde att lyfta bort huvudhåret så nu har jag ett stort jävla märke över skulderbladen. som en ljus tatuering av mitt eget hårsvall. snyggt.
